Nagarkot, vyer av Himalaya

Det finns tre-fyra sätt att se Mount Everest och de andra bergen i Himalaya. De bästa sättet är att bege sig på en vandring till dem, till Everest rekommenderas minst en 12 dagars trek, helst längre så att man förutom att ha tid att acklimatisera sig till höjdskillnaden, också hinner vara spontan och stanna längst vägen om man känner för det. Everest basecamp, dit många tar sig ligger på 5364 meter över havet, den närmsta flygplats varifrån de flesta börjar sin vandring, Lukla, ligger på ca 2800 meter över havet. Man rekommenderas endast klättra ca 350 meter om dagen, klättrar man snabbare än så måste man ta dagar längst vägen där man endast vilar, så att kroppen hinner acklimatisera sig. Det tar alltså tid att göra denna vandring. Om man inte vill eller kan klättra upp till bergen så kan man antingen ta ett flygplan från Kathmandu som flyger upp till ca 7600 meter varifrån de flesta större berg kan ses eller så tar man en helikopter till en rad olika platser, bland annat Everest Basecamp.

Att se bergen från ett flygplan tyckte jag inte var intressant för mig och helikopterturen var alltför dyr. Jag valde det sista alternativet, vilket var att ta sig till ett av de närmare belägna bergen från Kathmandu, varifrån man med blotta ögat har chans att se bergen, om vädret tillåter det. Väderleksrapporten lovade sol om mornarna två av de tre närmsta dagarna. Jag bokade därför in mig på en hotellvistelse i Nagarkot, ca 2 timmar med bil nordväst om staden. Nagarkot ligger på en höjd av 2195 meter, vilket är 80 meter högre än Sveriges högst belägna berg Kebnekajse. I Nagarkot bokade jag in mig på hotellet Mystic Mountain, vilket många lokalbor kände väl till. Det visade sig finnas lokal turism till detta hotell för att fotograferas med hotellet som bakgrund, inte med bergen. Troligen är bergen en så vanlig syn för lokalbefolkningen så att en fin vy med dem inte är något att dokumentera, ett fyrstjärnigt hotell däremot är det.

Jag frågade Mystic Mountain om de hade chaufför som kunde hämta mig från Kathmandu, men deras bilar hade inte bilbälten, så det valde jag bort. Fann en chaufför genom det hotell jag bodde på i stan istället, bilbälte ingick i priset. Resan mot bergen gick från den äldre stadsdelen Thamel där jag bodde igenom hela Kathmandu. Japanska staten hade för ett par år sedan investerat i byggandet av en fin väg som går igenom hela staden. Vi begav oss av runt lunch så det hade byggts på en del trafik, resan igenom staden tog sin lilla stund, även om vägen var ny och fräsch. Vid ett tillfälle hördes ett utryckningsfordon närma sig bakifrån. Det visade sig vara en ambulans som var på väg till ett nära beläget sjukhus. Vad som visade sig mycket skrämmande var att ingen beredde vägen för ambulansen, fordonet stod still med resten av trafiken på vägen med sirenerna tjutande. Min chaufför förklarade att många tyvärr dör på vägen till sjukhuset på grund av trafiken. Ett av de märkligare saker jag upplevt, jag tyckte synd om dom som låg i ambulansen och hoppades jag skulle klara mig helskinnad denna resa. 

Vi avvek snart från den fina vägen och satte kursen mot bergen. Kathmandu ligger 1400 meter över havet, så vi hade nästan 800 meters stigning framför oss. Vägen uppåt var stundtals mycket dålig, smal grusväg med mycket gupp i vägen. Lyckligtvis inte så mycket trafik i mötande riktning, men stökigt ändå på grund av underlaget. Lyckligtvis fanns det en omväg som var asfalterad, det var en längre väg till hotellet, men snabbare på grund av att det gick snabbare. De tyngre fordonen kunde heller inte köra denna snabbare väg eftersom vägen vad mycket smal, vid möten fick man långsamt manövrera bilarna förbi varandra. Resan gjorde mig lätt åksjuk, jag blev mycket glad när vi nådde vår destination. Jag blev ännu gladare av utsikten från hotellet, magnifik dal som öppnade sig upp nedanför. Hotellet ligger ovanför molnen, så ofta ligger dalen helt eller delvis täckt av moln, mycket vackert.

Jag checkade in och blev placerad i en flygel till huvuddelen av hotellet, vilket visade sig vara toppen. Huvuddelen innehöll alla restauranger och barer och allt "stök". Jag bodde på våning 5 av 6 och hade en liten balkong ut mot dalen, faktiskt var alla rum positionerade mot dalen, så det spelade mindre roll vilken våning man bodde på, alla hade samma vy. De flesta som besökte hotellet bodde en natt. Målet var att gå upp vid soluppgången, vilket var huvudattraktionen och skåda uppvaknandet av dalen och om man hade tur se bergsmassiven rakt framför sig. Jag ställde klockan på 05:50 varje morgon tre mornar i rad och varje morgon fick jag se olika berg titta fram bakom molnen, men endast på mornarna. Vid lunch hade molnen dragit fram och skymt vyn. Varje morgon var dock en fröjd för ögat. Tre dagar var något långt här, omgivningen är vacker men erbjuder inget mer än hotellets faciliteter, som var något slitna tyvärr. Jag hade dock en jättefin tid i Nagarkot och rekommenderar verkligen ett besök på Mystic Mountain, men för max en natt och hellre november eller december, då monsunsäsongen och molnen med den är över.