Bangkok, Thailand

Snart en månad in i resan och vi är äntligen redo att bege oss till Bangkok. Jag har alltid haft staden högt på listan över platser där jag mår bra och finner inspiration, så jag var minst sagt glad över att äntligen få besöka staden igen efter sju år. Resan till Bangkok började från Kathmandu den 4 oktober, vilket är en helgdag i Nepal. Denna dag bryter de hinduistiskt troende en nio dagar lång fasta. På väg till flygplatsen vid 9 på morgonen var tempel redan fulla med folk. De flesta i någon slags färgglad dräkt, män som kvinnor. Av rädsla för att jag skulle missa mitt flyg på grund av den eventuellt tunga trafiken rekommenderade mitt hotell mig att ta mig till flygplatsen redan vid 9 även om mitt flyg inte gick förrän strax före 14. Jag förväntade mig att hotellets bil skulle ta oss till den stora fina väg som japanerna byggt, men troligen av vana valde chauffören mindre vägar, vi var framme på flygplatsen 9:30. 

Liksom Indien ville flygplatspolisen se reservationsuppgifter och pass innan man blev insläppt i terminalen. Blev lite svettig här eftersom jag inte hade något utskrivet och min telefon inte hade tillgång till Internet, men jag fann att min mail-app hade sparat undan den fil som visade min bokning, frid och fröjd. Inne i terminalen efter en kort säkerhetskontroll av väskorna. Min check-in gate hade inte öppnat ännu, så jag köpte en kaffe och lite vatten. Satt en stund och reflekterade över att jag nu lämnar Nepal, Indien och hela Sydasien bakom mig och beger mig mot Thailand, Vietnam, Kambodja och Sydostasien. Jag kommer att sakna de färgglada dräkterna som primärt kvinnor bär i Nepal och Indien, men även män under högtider. Jag kommer på kort sikt inte att sakna kaoset i dessa länder, horderna av människor och tutande fordon, jag säger kort sikt eftersom jag alltid längtar tillbaka till kaoset, det kanske dröjer några år, men till slut vill jag tillbaka till det. Jag kommer att sakna bergen, men ser fram emot låglandet, djungeln och stränderna. 

Flygplatsen är från 50-talet och är ganska väl omhändertagen. Fina detaljer i snidat trä i terminalen, inte alls stor, men enkel och mysig. Jag checkar snart in en väska och får boardingkort, inga frågor om inresan till Thailand, där finns längre få bestämmelser att förhålla sig till efter att man helt öppnat för några veckor sedan. Passkontrollen går smidigt och jag stämplas ut från landet. Planet går ännu först om två timmar, så jag har lite tid på mig att slå ihjäl. Springer på en kille från Kalifornien som jag träffat i Kathmandu, han lämnar Nepal efter ett par månader och reser tillsvidare till Thailand. Han har hoppat omkring i Asien de senaste tre åren. En kort man, med stor personlighet som ger långa utvecklade svar på frågor man ställer. Han har en mycket hes röst och rasslig röst som påminner mig om Steve-O. Hans blick flackar, han är hela tiden på jakt efter en dam att konversera med. Han finner snart ett byte och jag ser honom inte mer. Jag möter också en Finsk kille och en Norsk jänta. Finnen har arbetat på distans sedan 2013, har ett eget företag inom webbutveckling och utbildningar. Han satt i ett videokonferensmöte mot Finland när jag mötte honom. Jag fick uppfattningen om att han tyckte hans liv emellanåt var jobbigt, han tyckte inte om att behöva ta samtal på resdagar. Jäntan hade för en tid sedan sagt upp sig från sitt arbete och var på resa i ett år. Jag har mött många i denna region som sagt upp sig från sina arbeten och begett sig ut i världen. De flesta något yngre än mig. 

Dags för ombordstigning. Vi bussas ut till flygplanet. Thai Smiles flyger denna rutt på drygt tre timmar, bolaget ägs av Thai Airways och är en så kallad Low Cost Carrier. Komforten är okej, ganska trångt för mig. Vi blir av någon anledning stående på marken i nästan en timme, ingen förklaring ges, men tillslut kommer vi iväg. Det serveras mat, men jag avstår, fastar i väntan på något att äta i Bangkok. Jag sitter vid gången längre fram i planet, bredvid mig sitter en äldre man och bredvid honom hans barnbarn. De reser ofta till Thailand, han spelar golf och familjen shoppar. Han har en Rolex i guld på armen. Han är pensionerad sedan länge och arbetade med att sälja Nepalesiska mattor till Europa, han har varit lite överallt, men inte i Sverige. På andra sidan gången sitter ett par från Florida med kinesisk påbrå, de är i 30-års åldern och har varit på resande fot i tre år. Vi talar om våra gemensamma resor och utbyter tips, de är vänliga på det där amerikanska viset. 

Vi landar en timme sena. I Kathmandu hade jag med Norskan och Finnen pratat om Thailändska passkontrollen efterfrågar biljett för vidare färd från Thailand, så att man inte stannar längre än sitt visum. Vi kom överens om att det troligen är bra med en vidare resa, ifall frågan kommer, så Finnen köpte en avbokningsbar biljett ut en månad senare. Det visade sig att passkontrollen inte frågade något alls. Pass, skanna fingeravtryck och välkommen in. Jag hade sedan tidigare ordnat ett E-sim till min telefon, så jag hade Internet igång från att vi landade. Många andra rusade efter passkontrollen iväg och köpte Sim-kort, mycket prisvärt i detta land med telekommunikation. Väskorna anlände efter en stund och Norskan, Finnen och jag tog tåget in till city. Det slår mig direkt hur stor skillnad det är i infrastruktur mellan Thailand och länder där jag tidigare varit i under denna resa. Detta är verkligen ett högteknologiskt land och jag kommer under närmsta dagarna se mycket bevis på landets utveckling under de sju år jag sist var här. Tågresan tar ca 20 minuter och först efter att man stiger av tåget i stan slås man av den fuktiga värmen i Bangkok. Vi säger adjö till Finnen som har en Airbnb en bit bort, medan Norskan och jag beslutar oss för att dela en taxi eftersom vi ska åt samma håll. Det känns skönt att vara tillbaka i Bangkok!