Ankom Mumbai omkring 3 på morgonen efter ett kort stopp i Doha. Första gången med bolaget Indigo mellan Doha-Mumbai, positivt överraskad. Klasslöst flygplan, ekonomi på samtliga stolsrader. Jag knep en nödutgångsplats och fick under de dryga tre timmarna sträcka ut på benen lite extra, uppskattades. Såg filmen The Imitation Game som berättar om Alan Turings liv, och sedermera tragiska självmord.
Framme i Indien, det hände tillslut efter ett litet missöde. Känns skönt att vara här. Jag brukar jämföra platser som är vilt skilda den vardag som jag är van med att vara på månen eller en annan planet. Lite så är det i Indien. Det finns så många kulturkrockar, underligheter och nyanserade skillnader som man ställs för varje timme man är i landet, jag fylls med energi, glädje och uppskattning över att vara här och uppleva det.
Uber har gjort intåg i samhället sedan jag var här sist 2016. Jag gick av vana till det förbetalda taxiståndet, där man uppger sin adress, betalar och ger kvittot till nästa förare som står på tur att hämta upp den anlände. Föraren vet inte om hen åker en mil eller tio, tjänst 100 rupies eller 1000. Killen i båset för att ta betalt för den adress jag skulle till förstod inte var jag skulle. Jag visade honom hotellets namn och adressen på engelska, men jag hade inte den på hindi, så det gick inte fram. Jag hade ingen bråttom, jag satte mig ner och letade efter alternativ. Såg en skylt som lydde ”Uber” och pil som pekade nedåt. Självklart tar jag Uber, det är ett bättre alternativ för båda parter. Uber låter föraren välja om rutten och priset som appen föreslår är rimlig. Den låter mig se vem som tar min körning och låter mig följa rutten i realtid, med mera. Jag beställde en körning för 439 rupies eller 57kr till hotellet, det tog ca 10 minuter innan föraren Manoj accepterade och ännu 10 minuter innan han dök upp i garaget på plan 4 West. Anlände hotellet strax efter 4 på morgonen.
Jag hade inte bokat rum för natten jag anlände utan för nästkommande natt. Personalen kunde tyvärr inte låta mig checka in tidigt, inte ens för en avgift. Så jag lämnade in min större väska, satt en knapp timme och laddade mobilens batteri och tog en taxi till stan. Åkte till Chhatrapati Shivaji Maharaj Terminus, eller stans främsta och största tågstation. Målet var att köpa en tågbiljett till Varanasi nästföljande dag. Tyvärr hade biljettståndet för inrikesresor öppnat ännu, klockan var bara 6:30. Jag tog till fots och gick mot Colaba, där många turisthotell finns i Mumbai och där jag troligen kunde få i mig något att äta. Såg fram emot något indiskt. Tyvärr hade väldigt få platser öppet så tidigt. Den enda plats jag fann var Leopolds Café, det fick duga. Caféet har sedan slutet av 1800 talet varit ett etablissemang och alltid populärt bland västerlänningar. Caféet utsattes 2018 av terrorattentaten som skakade Mumbai. Sedan dess är caféet också populärt bland indier. Denna morgon var jag först på plats, men under min tid där fylldes det på, still största majoritet Indier.
När vi landade Mumbai regnade det. Jag lånade därför ett paraply från hotellet innan jag reste in till stan. Den kom att vara en räddning. Det har duggat tätt i princip hela dagen. Jag åt en ostomelett, drack ett par koppar kaffe och begav mig sedan till Indiens port, The Gate of India, alldeles bakom Leopolds. Monumentet restes av britterna för att påminna om deras ankomst till landet. Det koloniala arvet hyllas ännu, jag var den enda västerlänningen vid porten, då regnet öste ner, men där fanns säkert 50 indier som tog bilder. Undrar om de kommer se över sina monument med tiden.
Jag flydde regnet till ett Starbucks, när det avtog gick jag tillbaka till Chhatrapati Shivaji Maharaj Terminus. Biljettluckan var nu öppen, jag köpte biljett till Varanasi för morgondagen. Avgår Mumbai 22:45 19 September, ankommer Varanasi 01:55 21 september. Resan tuffar alltså på nordost över en dag, ska bli intressant!
Resten av dagen gick åt att vila upp mig och mot kvällen äta en känd måltid från Mumbai, Butter Chicken med ett Garlic Naan 😋
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar