Around The World: Varanasi till Kathmandu, Nepal

Två gånger har jag försökt ta mig till Chennai och två gånger har jag stött på någon form av problem. Första gången hade jag helt enkelt missat att Indien kräver visum, det kostade mig fyra-fem dagar extra i Jordanien. Nu satt jag på mitt boende i Varanasi och checkade in till flyget som nästa kväll skulle ta mig från Varanasi ner till Chennai. Under incheckningen dyker ett meddelande upp om att jag måste vara införstådd i de regionala resebestämmelserna i Indien. Jag blir såklart nyfiken och klickar mig vidare. Det visar sig att staten Tamil Nadu, där Chennai är största stad, har på grund av COVID-19 mycket striktare förhållningsregler. Reser man in till Tamil Nadu från annan stat i Indien måste man sitta i 14 dagars karantän. Regeln gällde under egen kontroll, så man behövde inte sitta på ett övervakat hotell, men då jag hade en utresa bokad från Chennai fyra dagar senare kände jag inte att jag vågade chansa på att myndigheterna inte har koll på mina resemönster. Jag ville inte dyka upp på Chennai flygplats för mitt plan till Bangkok och bli avvisad pga ha brutit mot COVID-19 reglerna de har. Indien är en oberäknelig plats när det kommer till lagar och regler. Mycket ses mellan fingrarna, men COVID är allvarligt och jag kan tänka mig att är hårdare på dessa regler, speciellt om de har ett pågående utbrott i regionen.

14 dagar är inte något som jag kan avvara i Chennai, jag har varit för mycket i regionen och sett och gjort det mesta. Målet med resan dit var att hälsa på en gammal arbetskompis, men det känns inte som om det är tänkt att jag ska till Chennai denna gång. Jag börjar se mig om efter andra alternativ. Jag känner inte att jag har någon annan plats i Indien som jag vill besöka under denna resa, jag tänker därför att det nog är dags att röra sig vidare. Mitt nästa mål var Thailand, och det går flyg från Varanasi via Delhi till bra pris. Men jag ser snabbt att flygtrafik inrikes i Indien kräver en viss app installerad på sin telefon, där man fyller i sina vaccinationsuppgifter och visar upp på flygplatsen. För att kunna installera appen behöver man ett indiskt telefonnummer, vilket jag inte har. Det är sen kväll, runt 22:00. Jag skulle kunna förlänga min vistelse i Varanasi och ordna med appen etc, men nederlaget med Chennai gör mig extremt less på Indien, jag vill härifrån imorgon! Jag hittar en bra hemsida som visar mig vilka städer en viss flygplats är kopplad till, var det finns avgångar, vilket flygbolag flyger dessa avgångar och under vilka dagar i veckan. https://www.flightconnections.com/flights-from-varanasi-vns De enda två utomindiska städer som Varanasi är kopplad med är Dubai och Kathmandu. Dubai är åt fel håll, så det vore inte idealt. Kathmandu, det kanske vore något, men när går flygen dit? Nästa flyg går 08:45 imorgon bitti! Kollar priset, $153, skapligt! Kan jag resa in då, behöver jag visum? Visum krävs, men man kan ansöka om det när man ankommer Kathmandu, härligt! COVID då, behöver man PCR? För det skulle jag inte hinna skaffa till 08:45 nästa morgon. Nej, endast vaccineringsbevis, fantastiskt! Det ser ut som om jag har allt som krävs. Jag bokar flyget och ber mitt boende ordna en körning till mig nästa morgon klockan 05:00.

Jag är ännu inte säker på om den indiska appen ändå behövs, om flygplatsmilitären vill se den. Jag hittar ingen information på nätet om att appen behövs för internationella avgångar, jag hoppas den inte behövs. Jag packar min väska och bokar ett hotell för några nätter i Kathmandu. Jag vet inte hur länge jag vill stanna. Ett av stadens bättre rankade hotell är mycket prisvärt, bara 250kr natten. Jag väljer det, skulle jag av någon anledning inte komma iväg så har jag inte förlorat för mycket pengar på ett dyrt boende.

Jag sover dåligt denna natt, klockan ringer 04:40. Slänger snabbt ner det sista i väskan och möter upp en hotellmedarbetare utanför mitt rum. Han tar min stora väska på ryggen, han ska ta mig till bilen. Vi knallar igenom staden, det är alltid folk i rörelse även denna arla tid. Vi småsnackar och han berättar att han arbetat på stället i tio år, att han har två barn som går i skolan. Det är inte självklart att barn går i skola i Indien, men han har råd med det. Jag ger honom fin dricks när vi når bilen. Jag har säkerställt att bilbälte finns i bilen, jag är glad att se att det gör det, det är ovanligt annars i Indien. Resan till flygplatsen tar ca 40 minuter och solen hinner börja gå upp innan vi är framme.

Väl på flygplatsen plockar jag fram mitt boardingkort som jag skrivit ut på mitt boende. I Indien måste man visa upp ett för dagen giltigt boardingkort för att bli insläppt till terminalen. Militärpolisen tittar på pappret jag visar upp och säger att detta flyg inte går idag, han ber mig gå till biljettkontoret en bit bort. Jag ser på skärmen för avgångar och mycket riktigt finns mitt flyg inte med på listan över avgångar denna dag. Jag är inte alls förvånad, jag tänker att flyget avbokats sent och att jag av någon anledning inte fått notifikation om det. Jag går till biljettkontoret, där finns ingen representant för mitt flygbolag. Jag känner mig rätt uppgiven. Jag har ännu mitt flyg på kvällen till Chennai, jag har inte avbokat den ännu. Det flygbolagets representanter finns på plats, jag går fram till dem och frågar dem om appen som krävs, hur jag kan registrerar mig för den utan indiskt nummer. De vet inte och något SIM-kort kan jag inte köpa på flygplatsen. Plötsligt hör jag rop bakom mig, någon kommer mot mig. En herre med någon form av ID-kort hängandes runt halsen, han ser ut att arbeta på flygplatsen. Han frågar mig om jag ska till Kathamandu, han säger att planet visst går idag. Vilken lättnad! Han följer mig tillbaka till samma militärpolis och förklarar att bolaget precis börjat flyga denna dag, polisen ler lite mot mig ursäktande. Tydligen har de inte fått informationen och uppenbarligen står det ju inget om flyget heller på avgångslistan, men jag släpps in. Check-in öppnar kort efter, de ber att få se på mitt intyg för COVID-vaccin. De skriver ett boardingkort till mig för hand och stämplar det klart för flight. Passkontrollen öppnar en stund senare och jag får stämpel ut från landet. Nu är jag på väg, nu återstår bara att bli insläppt till Nepal, men jag känner mig hoppfull. Allt har gått så snabbt, från att jag bara några timmar innan bokat flyget, så det kan ännu vara något jag glömt eller missat, men det brukar vara vid incheckningen till flyget som bolaget kontrollerar det viktigaste, det är första genomgången att man har alla dokument och tillåts ankomma landet och det har jag ju klarat mig igenom.

Flyget är halvtomt, ett äldre ATR 72-flyg, propellerplan. Mest Indier och Nepaleser på flyget, en handfull västerlänningar. En kort flygning på knappt en timme i luften.

Vi ankommer enligt tidtabell. Jag hade kvällen innan påbörjat visumansökan på nätet och skrivit ut ett papper på att jag endast behövde betala visumavgiften. Man kunde göra själva ansökan på plats också, men då hade jag behövt köa ett tag extra. Nu behövde jag bara betala de $30 som ett visum för 15 dagar kostade och sedan ställa mig i kön för passkontroll. Lustigt nog hade jag 2630 Indiska rupies kvar i fickan, jag tänkte växla dem på flygplatsen till Nepalesiska rupies. Men $30 motsvarade 2600 Indiska rupies, så det kändes lämpligt att använda dem och lite lustigt att det nästan prick var de pengar jag hade på fickan, som om det var tanken att jag skulle hit. Utlänningar har egna köer genom passkontrollen, det tog bara några minuter innan det var min tur. En sak som jag helt hade glömt bort var att boka en utresa, jag visste inte om Nepal krävde utresa för att bli insläppt, det är inte ovanligt att man kan visa upp ett flyg ut ur landet, så att man inte stannar längre än visumet gäller. Jag hade ingen Internet och det fanns inget gratis WiFi, men jag hade tur passkontrollanten frågade mig endast vilket flyg jag kom med, inget annat utöver det. Tumavtryck och stämpel i passet, välkommen till Nepal! Det kändes underbart, jag var igenom!

Jag tog en taxi till mitt hotell och spenderade dagen med att vila upp mig. Bara några timmar här känner jag mig mycket positiv till staden och människorna. Det finns ett lugn här som tilltalar mig, även om det även här finns mycket trafik, så mår jag genast bättre här än i Indien. Det kan vara att det är lite svalare också som gör att jag mår bättre. I Varanasi var varje steg framåt energikrävande på grund av värmen, här känner jag mig lätt. Staden ligger även 1400 meter över havet, det hjälper också. Jag kommer att stanna här till 4 oktober.